Stora syltraversen

Since this is about a climbing route in Sweden and mostly concern swedish speaking people, I’ll write this trip report in swedish. If you really want to read it, just use google translate, and you can probably get a pretty good idea of what it was like.

Turen

Hela resan upp till sylarna organiserades ganska spontant under onsdagen. Vi bokade en hyrbil och åkte på skärtorsdagens eftermiddag upp mot åre där Patrik skulle hämta upp ett par hyrda turskidor på fredag morgon. Första natten slogs tältet upp i skogen lite öster om Åre. Morgonen därpå åkte vi in till åre för att hämta skidorna och handla lite gemensam mat. Vid klockan elva på förmiddagen var vi framme vid storulvån och började gå upp mot sylarnas fjällstation. På rando-skidor och med tung packning tog det drygt fem timmar upp till fjällstationen. Vi kampade i dalen en bit ovanför fjällstationen i en liten vindskyddad dal.

Planen var att ta sig upp vid klockan fem morgonen efter och vara iväg vid sex. Tyvärr försov vi oss lite på lördagsmorgonen så det blev ingen vidare tidig start, men vi var iväg strax efter klockan sju på morgonen. Vi gick på skidor upp till insteget vilket tog strax under en timme. Vi kunde fortsätta en bit upp på den norra (högra) sidan av kammen på stighudar innan vi spände fast skidorna på ryggen och tog fram stegjärn och isyxa.

Den första svårare klätterpassagen var en bit upp på första pinnackeln. Det var en lite svaig passage som blev lite extra spännande med stegjärn och skidor på ryggsäcken. Klippan var täckt med ett ca 30 cm tjockt snölager som på de flesta ställen var så hård att det gick att hugga ut små “handtag” vilket underlättatde en hel del vid klätterpassagerna då snön på många ställen inte var tillräckligt tjock eller solid för att man skulle kunna köra ner hela yxan och dra sig upp i den. På de flesta klätterpassager gick det bra att placera säkringar då det stack fram en och annan klippa. Vi gick hela leden på löpande säkringar.

Efter firningen från första pinnackeln så var det inte längre spårat då tidigare klättrare bestämt sig för att baila och åka på baken nerför rännan. Vägen uppåt kändes långt ifrån uppenbar, men efter en travers ca 5 meter ut till vänster så hittade vi en brant ränna med djupare snö där det gick bra att klättra. Även här stack det ut en del klippor så vägen upp till toppen av den andra pinnackeln kändes välsäkrad. Klättergraden hade antagligen varit en tvåa eller en trea på sommaren, men med allting täckt med snö och med randonnée-pjuck och stegjärn på fötterna så blev det i alla fall mentalt lite jobbigare. Upp till toppen av templet var det sedan enkel snöklättring i solid snö som dock inte gick att säkra särskilt bra.

På toppen av templet så var klockan redan efter 1 på dagen. Vi hade alltså spenderat nästan sex timmar på den första tredjedelen. Vi bestämde oss ändå för att fortsätta vilket var ett bra val då den kvarvarande biten till stora delar visade sig vara betydligt enklare och snabbare.

Kammen mellan templet och storsola var på sina ställen väldigt exponerad och smal men också en av de finaste delarna av hela traversen med härliga vyer åt alla håll. Från storsola åkte vi sedan skidor ner för kammen fram till stigningen mot storsylen började. Snön var väldigt vindpackad och full av blomkolsliknande formationen som skapats av vinden så det var ingen fin-åkning, man kände sig snarare som en skadeskjuten kråka på skidor. Kammen upp mot storsylen började som en lätt promenad i uppförsbacke, men övergick när man närmade sig toppen till brant snöklättring. Vi valde att gå kammen rakt upp mot toppen istället för att försöka gå runt toppen till vänster som en del gör. Nära toppen var det en bit på kanske 3-4 meter som kändes riktigt brant, antagligen runt 70-80 grader i vindpackad snö. Det var också riktigt exponerat och den enda säkringen var en kamsäkring precis under kruxet.

Från toppen av storsylen åkte vi sedan skidor ner för normalleden mot fjällstationen. Åkningen var som tidigare vindpackad, men med en del lite mjukare snö på ställen där vinden inte kommit åt. Det var en riktigt skön känsla att glida ner från storsylen i solnedgången och veta att den varma sovsäcken väntade där nere i tältet. Vi var tillbaka vid tältet en stund efter klockan sex på kvällen och hade således gjort traversen på strax över 11 timmar. Efter att ha ätit och sovit ordentligt så kände vi oss ändå ganska möra på söndagen och bestämde oss därför att skida ner till storulvån, hoppa in i bilen och åka hem till Stockholm.

Rack

Gemensamt:

Litet kilset (Black diamond, 6-11)
Hexor (Black diamond, 6 och 7)
6 Quickdraws (varav 4 förlängningsbara 60-slingor)
4 Friends (Black diamond camalot C4, storlek 0.75 – 2)
Ett 30 meters 8mm rep

Personligt:

Skruvkarbiner
120-slingor
säkringsdon
En isskruv
Prusiksnören

Kommentarer:

Man hade kunnat gå med ett lite lättare rack men jag tycker att det var ganska lagom och det kändes bra att ha lite extra grejer med sig. Det vi använde mest var lite större kilar, hexorna och de mindre kammarna. Isskruvar var helt onödiga då man aldrig ens kommer i närheten av någon glaciär.

Video